fyrkantens

Hej om ni vill får ni gärna läsa detta utkast till en bok jag sitter och filar på. Jag vet inte riktigt hru jag tänkt fortsätta den men har ett slut rätt så kart för mig i huvudet. kom gärna med frågor inväningar feedback osv.

P.S korrekturläsning är ej nödvändig då detta är ett utkasst och kommer inte se ut så här när den är klar

Jens går från träningen han är riktigt sur. Regnet som fallit i tre dagar nu har spolat bort så mycket is att morgondagens träning är inställd och dagens pass handlade mest om att akta sig för den fläckvisa barmark som nu dykt upp.
När han går genvägen över skogsdungen mellan höghusen och bostadsområdet trampar han snett och glider rätt ner i en snöslaskig lerpöl. ”Underbart nu får jag tvätta ännu mera och säkert duscha igen med för den delen! Utropar han förtvivlat”. Jens stannar kvar i lerpölen en stund i känslan av att skita i allt sammans ikväll. Men han kan kommer snabbt på bättre tankar. Kliver upp ur lerpölen betraktar sig själv en stund och tänker hoppas inte någon ser mig på vägen hem nu bara.
Jens är mycket fåfäng av sig och han ser till att alltid hålla sig ren och fräsch. Mottot från högstadietiden som löd ät frukost hellre och komma försent, gjorde Jens om till kom som du ska, än att komma som du är.
Han lyckas ta sig förbi både konsum, ishockeyplanen och resterna av det nedbrända Mc Dounald’s som han och hans kompisar bränt ner efter en dokumentär om nötköttsproduktionen. Själv har Jens varit vegetarian i 7 år nu och vegan till och från sedan 8 år tillbaks. Branden som anlades kl 03.45 natten till julafton var en av flera aktioner mot konsumtionstraditionen, Jul. Jens tjejkompis Annelie var troligen en av de mest imponerande och diskreta hacker som kunde gå in och ut i Internetuppkopplade datorer och servar utan att ens lämna en antydan om att hon varit där. Den 3:e december hade Annelie på hans initiativ hackat sig in på 15 av Sveriges största näthandelsföretag kraschat servrarna, tömt orderlistorna och skickat ut bluffakturor på 1 miljon var till alla som beställt något på sidorna. Fakturorna hade adresserats till Moderjord.  Rubrikerna hade blivit storartade ”Hackers slår till mot näthandeln, konsumentverket nerringt av bekymrade näthandlare, Miljöpartiet fördömer aktionen,” Nyheten hade spridit sig så långt som till notiser i New York Times. Och som ringar på vattnet resulterat i att till Lucia hade inte mindre än 18 amerikanska ungdomsorganisationer terroriststämplats och flera satt i arrest anklagade för Grovt dataintrång. Annelie hade suckat och mumlat om ammatörer men ändå roat sig åt det kaos som uppstått. Jens och hans kompisar satt lugnt i båten med vattentäta alibin och omöjliggjort IP spårning samt de gamla vanliga målvakterna Pastor Åke Gren och Ulla-Bella Karlsson 93år.
Sista aktionen hade inte gett önskat resultat och störts av polisen. Planen var att Johan och Jens skulle smyga sig in på ett antal farmer och smygfilma allt från slakt till äggfabriker. Det hade varit mysigt och så att gå där tätt intill Johan i decembermörkret för att dokumentera Julmatsframställningen. Tyvärr hade polisen satt p för det hela tydligen var köttproducenterna alvarligt bekymrade för att bli attackerade. Så det låg span på både äggfarmen och slakteriet och att endast filma djurtransporter hade inte imponerat nog… Jens ler åt tanken och tänker att nästa gång så då jävlar ska det bli en riktigt dokumentärfilm.

Jens står vid dörren in till Johans lägenhet han ringer på och kliver in. Kom in ljuder Johns röst från rummet. ”Vad tid du tog? Träffade du på snömannen? Du vet att han har både hiv och kondylon och inte kan träs på någon kondom!”  Jens ler lite smått men känner sig kall och blöt. Johan är i alla fall på bra humör. ”jag går in i duschen!” ”Ja, gör det så kommer jag strax!” ”Jens tänker om han bara visste hur mycket jag skulle vilja det…” Men svarar ”ja gör det du.” Varpå han dumpar träningsbagen i hallen kliver in i badrummet sliter av sig de leriga kläderna låser toadörren, tänker smått leende ”varför låser jag för?” Och kliver över badkarskanten och in i duschen. Vattnet rinner över hans kalla armar och ben. När han tvålar in sig kan han inte låta bli att betrakta sina ben lite extra han är grymt stolt över sina ben. De är vältränade lite bruna och huden är frisk och slank över dem särskilt baksida lår och vader är han extra stolt över. När han kliver ur duschen minns han att hans kläder är leriga och blöta. Han virar därför runt handuken runt midjan och klampar iväg till rummet där Johan sitter. Johan utropar: ”oj visste inte jag beställt in strippshow ikväll! Trodde det skulle vara först på lördag!”. ”Hållkäften och låna mig lite rena kläder istället, jag halkade inne i våldtäktsdungen, så nu är alla mina kläder skitiga.” ”Buhu, stackars liten då. Jagade kanske skogsrået dig?” Men Johan tar fram lite kläder, en stickad kofta ett par hemgjorda linnebyxor och en linneskjorta samt ett par kalsonger av Björnborg. ”Behåll kalsingarna du men resten ska jag ha tillbaka det är min moster som köper den här skiten. Jag använder dem aldrig”

Och pekar på Björnborg Kalsongerna. ”Tack” Jens tar på sig kläderna och travar ut i köket. ”det finns käk i kylen, orkade inte göra något mer avancerat än algplatslasagne med kantarellsås” ”Suck tänker Jens, han ska då alltid vara så skrytsamt blygsam”. Maten är som vanligt super god proppad med allt som det veganska köket kan erbjuda. Jens vräker i sig mat han är hungrig av allt jävla kryssande mellan grusfläckarna. När han går tillbaks till Johan som sitter vid sin dator och surfar på typ 100 miljöforum samtidigt, så slår det honom att han har en briljant plan ikväll. Kl 22 ska han ta bussen till stan och gå på ett hak som han läst om på QX, (en svensk webbsida och tidning för HBT-Q människor). Han är laddad denna fredagskväll buss 9 kommer ta honom till centrum och därifrån ska han gå till Brunnängsvägen 23. Han ser på klockan, de digitala siffrorna lyste grönt 20:45. Lätt stressad inser han att han måste skynda sig samt komma på ett svepsjäl för varför han ska gå hem istället för att hänga med Johan. ”du Johan jag ska nog gå hem… jag tror jag blivit lite förkyld av pölbadet.” ”Öhm? Oj ja det var ju väldigt kul att du hamnade där i. Ja men gå du, om du måste. Hade tänkte vi skulle kolat på en film och käkat lite popcorn.” ”Jaha, ja så synd jag måste nog verkligen gå… vad var det för film du hade tänkt se då?” ”öhm nja öm host nja ingen särskild bara en film liksom…” ”Okej men vi hörs hej då.” ”Tja då!”. På vägen ner för trapphuset tänker Jens att Johan verkade lite borta och lätt spänd på slutet. Men han kommer snabbt på andra tankar då det vräker ner regn utanför och han inser att han står i Johans extremt miljökorrekta kläder men dock frånsätt björnborg Karlsongerna helt bortom all rim och reson gällande stil, utseende och för att inte tala om storlek! Johan är både längre och bredare över axlarna så gå på krogen så här duger inte. Jens rusar iväg hem för att byta upp sig till något han själv har. Det är ingen hemma, lillsyrran är väl på någon studentfest nu sista terminen innan studenten, farsan sitter väl och kokar sprit i källaren åt Farmor och högstadieeleverna. Farmor säger alltid att ingen gör så god sprit som du Karl-Fredrik. Efter att ha hört detta 20 gånger kommer även Jens trögtänkte far på att det borde göras större satser och säljas till vänner och bekanta. Tyvärr visade det sig att enbart Jens alkofarmor gillade spriten, troligen priset. Där står då stackars Karl-Fredrik med 200 liter mäskstinkande sprit som han då rakt inte kan lämna hos farmor för att inte tala om att hälla ut den! Nej så han lastar kombiVolvon full med flaskor, dunkar, burkar, matlådor och gamla ölburkar med sin egenhändigt ihop kokta mäsksoppa. Rullar in på valborgfesterna hojtar billig dricka i dörren, öppnar bakluckan och på endast denna kvällen lyckas han sälja 167 liter och tjänade in 10 lakan. Tyvärr tog polisen 2000 i böter för lätt rattfylla och ytterligare 1000 kr för att stryka ett steck över det särskilt när han enbart uppvisat tillfälliga 0.3 ppm och sedan 0.0 ppm när han stigit ur bilen för att tjafsa. Varpå polisen ber honom blåsa igen och den andra konstapel frågar är inte det mäsk som luktar?..

Jens går till sitt rum, på vägen genom hallen ser han att Mammas minnesbild ligger nervänd och inga ljus är tända på byrån som bilden och ljusen står på. Hm, det betyder att pappa kommer ha en sentimental dag med mycket nostalgi och gråt inblandat i. Suck tur att jag inte ska vara hemma ikväll. Han öppnar sina två välfyllda garderober googlar bilder på Alex Frost, en ursnygg skådespelare från Holly Wood. Jens är mycket inspirerad av han klädstil. Snabbt  hittar han något liknande och sedan bär det iväg ut till bussen. Men nu är det brottom klockan har blivit 21.55! Jens rusar ut genom dörren precis när han går ut genom dörren ropar pappa nerifrån källaren vem där? Jens ropar det e bara jag men jag går nu hej! 21.58 nu är snart konsum här 21.59 han passerar konsum å nej bussen! Den röda välbekanta lådan rullar inte emot busskuren utan ifrån den. Jens går något moloket fram emot busskuren för att se när nästa buss går, om det går någon… Men vad nu shit! Johan står ju där vid busstidstabellerna. PANIK nu gäller det ju snabbt att försvinna utan att bli sedd. Jens vänder på klacken och går med raska steg raka vägen hem. Men mellan våldtäcktsdungen och konsum ser han inte för dunklet att det är en isfläck så han slår omkull och svär en lång härlig ramsa på finska. Nu e han blöt igen och det har blivit en reva på den mörkblå tröjans ärm. Det enda som han grubblar på är vars Johan var på väg och vilken tur att inte Johan så att han hade dissat en filmkväll med honom för stan utan at fråga om han ville med. För vad skulle han ha ljugit ihop?

Å du arma barn som sitter här vid en gran djupt inne i skogen. Du med skammens kofta och din faders rock. Du försökte trappa i samma spår som din mor men glömde du inte att hon enbart går i trånga klackskor? Du som försöker bära två par uniformer samtidigt men inte tycks gilla någon av dem. Varför inte lämna kvar dem båda därhän och springa naken tills livets väg giver dig en ny och bättre rock? Ty nu när du ämnar försöka bära två vill du väl knappast söka rätt på en tredje?
Nej lämna du uniformerna i närmaste dike så kanske någon annan som faktiskt vill ha dem tar dem.  Så res dig upp barn du måste resa dig upp. Där du sitter blir du kall och blöt. Livet är fullt med backar utan backen upp finns inte backen ner lite som hönan och ägget. Njut av vinden från farten nerför och kämpa för backen uppför, låt aldrig andra gå dina ärenden. Du måste i alla fall tillslut göra det själv ändå. Tro på dig själv och andra.

Med denna simpla rubrik ämnar jag börja denna eftertrackade hemlighet. Lyckan i Livet.
Det är faktiskt så enkelt att börja från grunden och bygga om hela det dystra huset. Det viktiga är itne hur man har det utan hur man tar det. Jag började dagen på ett underbart sätt med en god frukost några trevliga möten och så en lunch. Sedan blev det några tvära kast på eftermiddagen där jag får skriva en lång och krångligt tal på tavlan inför en mindre glad publik. Jag hade egentligen ingen aning om vad jag räknade ut så jag skarvade ihop förklaringar allt eftersom, mycket roligt, men det tyckte inte våran lärare :D men eftersom att jag räknade rätt så kunde han inget annat göra än att endast rätta vad jag sa så det stämde med vad jag skrev.
efter lektionen blir det värre vi, dvs jag och Ida fick fortsätta med våran skräck uppgift, den kräver 40 olika lärare papper formler frågor 20 000 google sökningar. För att strö extra salt i såren ska den in i morgon och alla andra är klara och beklagar sig över decimalfel och formuleringsproblem. Idag vart det inte långt kvar innan vi båda tänkte kasta in handuken helt för den här kursen.  Men istället kommer Tijana och lättar upp och vi tar vårt förnuft och går hem vid 6-7 på kvällen för att förhoppningsvis få fler svar imorn. Nedstämda och bedrövade över att känna oss så totalt misslyckade går vi hem var till sitt. Jag ställer mig över spisen och kastar ihop något utan att ens försöka få det bli gott. Men vips som i ett trollslag blir det gott ändå. Sedan ser jag på ratatolie en skoj film.  Torbjörn skriver Torbjörn ringer. Ja hela kvällen händer bara positiva saker.  Dagen slutar bra och jag inser att jag faktiskt har ett lyckligt liv det är bara så enkelt att gnälla på småsaker.

Så börja din dag med att bestämma dig för att tänka positivt och fråga sätt varje negativ tanke du släpper in.

Formar vi vårt eget liv eller är vi endast svängningar av vårt förflutna?

När jag var yngre fick jag kämpa emot osaliga plågoandar runt omkring mig de mobbade mig svårt men jag slet emot och peppade mig själv jag stod upp för mig själv och kämpa jag kunde kämpa emot horder som dessa mobbar innebar för jag hade mig själv som vän och styrka och jag hade något stort att kämpa för. Deras motivation var låg och mest av slentrian. Knappast något som de ville stoltsera med i sin gran. Nu mera veta jag inte hur bra striden gick? Ty jag mig till ingen gick. Jag litar knappt på någon jag tror illa om alla. Tvekar att anförtro ett endaste minsta ord. Jag misstror och tar förgivet att det är mig de alla vill och kommer bedra. Kanske vann de tillslut även om detta kanske inte varit deras mening i sin onda förening. Jag Undrar vem som vann? Kanske ingen vann, tänk om all energi lagt på något annat något positivt då kanske vi tillsammans nu hade varit. Men istället blev det jag som farit. Men, men varför grubbla på det nu. Jag är ingen energitjuv. När du ska gå på en väg gör du klokas i att se framåt men främst där du just ska sätta fötterna. Bakåt bör du även titta om du kanske stöter på en svår överstiglig klippa eller spricka då kan det förgångna ha lärt dig om hur du ska komma över detta nygamla hinder. Ty inget är väl så förgängligt som det som brinner? Eller kanske gäller inte naturens lagar på samma sätt inom oss som det runt oss? Kärleken kan få hjärtan i brand. Kanske är det jus detta jag vill minnas och göra i mitt liv Bränna mitt hjärta? Nej klart inte jag vill sätta någons annans hjärta i brand så att det kan brinna för mig här och nu och inte sän någon annanstans. Men för detta krävs det alltid två. Och just då när det ska vara två måste det vara någon att lita på. Båda två måste vara någon att lita på. Men jag törs inte lita på varken någon annan eller mig själv vad gäller den saken.

Jag står ännu ensam kvar. Skälvande kvar.
Jag tror jag far. Men jag står ensam kvar.
Jag som var så rar står ensam kvar.
Jag kan inte följa med strömmen,
jag som fortfarande lever kvar i drömmen. 
Jag som står stadigt emot strömmen.
Det hjälper föga att kämpa där mitt i den strida strömmen
om jag inte har något att kämpa för i drömmen.
Så kom tillsist sömnen som grep mig hårdare i tömmen.
Jag kämpar emot! Ty jag vet att detta här ett farligt hot.
Jag har gjort resan förut rakt in i mardrömmen.
Jag som ännu står ensam kvar.