En egen skriven dikt

Jag står ännu ensam kvar. Skälvande kvar.
Jag tror jag far. Men jag står ensam kvar.
Jag som var så rar står ensam kvar.
Jag kan inte följa med strömmen,
jag som fortfarande lever kvar i drömmen. 
Jag som står stadigt emot strömmen.
Det hjälper föga att kämpa där mitt i den strida strömmen
om jag inte har något att kämpa för i drömmen.
Så kom tillsist sömnen som grep mig hårdare i tömmen.
Jag kämpar emot! Ty jag vet att detta här ett farligt hot.
Jag har gjort resan förut rakt in i mardrömmen.
Jag som ännu står ensam kvar.

De säger att resan är lång och svår dem som reser två kan få djupa sår.
Men jag som inte far vad får jag kvar mer än nåden av att slippa såren?
Men läker inte såren?
Inom mig sitter en groda stor och ful och kväker: - Ännu ensam Kvar!

Kommentarer
Postat av: Annika

Vad duktig du är på dikter, den var jättefin och sorglig på samma gång!

2010-02-08 @ 10:32:47
URL: http://wilanand.wordpress.com
Postat av: Idas syster :)

Vad fint du skriver. Om du ledsnar på integralerna kan du ju alltid falla tilbaka på dina författartalanger :) Hur går det med äggen då? Börjat värpa ännu? ;)

2010-02-17 @ 15:41:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0