fyrkantens

Å du arma barn som sitter här vid en gran djupt inne i skogen. Du med skammens kofta och din faders rock. Du försökte trappa i samma spår som din mor men glömde du inte att hon enbart går i trånga klackskor? Du som försöker bära två par uniformer samtidigt men inte tycks gilla någon av dem. Varför inte lämna kvar dem båda därhän och springa naken tills livets väg giver dig en ny och bättre rock? Ty nu när du ämnar försöka bära två vill du väl knappast söka rätt på en tredje?
Nej lämna du uniformerna i närmaste dike så kanske någon annan som faktiskt vill ha dem tar dem.  Så res dig upp barn du måste resa dig upp. Där du sitter blir du kall och blöt. Livet är fullt med backar utan backen upp finns inte backen ner lite som hönan och ägget. Njut av vinden från farten nerför och kämpa för backen uppför, låt aldrig andra gå dina ärenden. Du måste i alla fall tillslut göra det själv ändå. Tro på dig själv och andra.