fyrkantens

Kapitel 2 silverfisken

Jens vaknar av att solen skiner in genom fönstret denna februari lördag. Klockan är kvart över tolv och Jens har lyckats sovit runt som det kallas när du går upp samma klockslag som du gick och la dig. Det hinner gå en stund innan han plötsligt påminns om hur vedervärdig det hade varit igår. Han går ut i köket och ser i hallen att mammas tavla är rättställd igen, syrrans kväll verkar varit lyckad då hennes party skor är ute och går fortfarande. Jens plockar fram havrebaspulver, frysta skogsbär, alger, mandlar och blandar allt sammans i blendern med tre koppar grönt mintte.  Han häller i sig allt och klär på sig för att åka skriskor. Men så när han står i rummet för att göra sig klar och snygga till träningskläderna så får han syn på revan i tröjan, tröjan som han hade på sig igår den som han direktimporterat från USA. ALEX FROSTS Look a like tröja det blir för mycket.  Jens ser in i spegeln hur han snabbt bleknar och känner yrsel. Panikångest! Jens hinner tänka inte nu igen. Innan han sjunker ihop på golvet och gråter, skriker och får känslan av att kvävas. Han dunkar knytnäven ner i golvet hårt i takt tre långa tre korta tre långa tre korta, det e morse och betyder S.O.S. Pappa kommer upprusande med mäskodören hängandes över sig. Han lyfter upp Jens och säger: ”så ja Jakob lugna dig vad är det som hänt?!” Men Jens som egentligen heter Jakob svarar inte. Han känner hur han gråter och skriker sig hes och blå för att sedan vakna upp denna lördagseftermiddag på avdelning 7 på stans sjukhus. Jens tänker suck vad skulle detta vara bra för? Han kollar efter en klocka men kan inte se någon, av solen att döma, avgör han att klockan är ca halv fyra. Han trycker på larmklockan enligt vanligt känt manér. En sjuksköterska som han inte sätt förut kommer in och säger: ”god dag Jakob jag ser att du kvicknat till.” Sköterskan är en ung kille som har en vit rock på sig och en skrivskiva en klassisk sjuksköterska men snygg.
Dina värden tycks vara okej och blodtrycket har balanserats till det normala. Du har förstås lite lågt järnvärde och så rekommenderar jag dig äta magnesium och kalium det finns i mandlar, avokado, bananer, och andra feta frukter och nötter. Men du får här en första dos i tablettform. Vidare rekommenderar vi dig motion i varierad form, jag ser att du har snygga träningskläder. Var du på väg ut för att träna?” jakob ruckas lite ur sin hypnos och svarar: ”ja jo det var jag.”  han fortsätter sin långa kunniga repituar över hälsofrämjande råd. ”Samt varierad kost osv… ”Suck vad han mal på tänker Jens som har fullt upp att betrakta hans skarpa och tydliga ögonbryn och kraftiga hakparti. Hans prat försvinner i ett sus. Jens inbillar sig att sköterskan märker hans intresse för hans skönhet men just då tidpunkten för ett gensvar är inne så dundrar Pappa in. Och med bredaste Östgötska säger: ”åå Jakob du är vaken nu! Jag blir alltid lika orolig var gång”. Jens känner hur pappa maximerar sitt bortgörande genom att fråga: ”Ja men vart är nu sjuksköterskan brukar det inte vara Svea som jobbar? Hon som har sådan koll.” Men Sjuksköterskan säger enkelt och vänligt hej det är jag som har vaket över din son mitt namn är Rickard Silverfisk. Jag gör egentligen min praktik här på veckan men Svea är på semester och då fick jag hoppa in.” ”Jasså låter de praktikanter få sköta helgjouren, är det inte lite väl vårdslöst?” Rickard svara då fortfarande vänligt men mer skärpt. ”Jag gör min läkarpraktik inom kirurgi och har redan en examen som sjuksköterska så jag tror nog att min handledare, det vill säga överläkare Bo Ruastheim vet vad han gör.” ”Jasså på det viset…” svarar Jens pappa dumt. ”Jakob kan få åka hem nu. Det är tydligen vanligt att han får sådan här anfall? Om jag förstår Journalen rätt. Om ni vill kan ni få komma på ett återbesök hos mig nästa vecka så kan jag undersöka saken närmare.” Jens hinner inte ens tänka ja det vill jag innan pappa snabbt svarar: ”Åå nej det behövs då rakt inte. Jakob hetsar upp sig så lätt bara.” Jens tänker, ska han säga som vänder ner sin döda frus foto och kokar 127 liter mäskstinkande vodka varje helg.

Väl hemma inser Jakob vad han ska göra för att få se Rikard igen denna välutvecklade unga man. Han börjar smida planer och idéer. Fantasier om den stilige sjuksköterskan far genom huvudet lik eldarna vid första maj.
När de kommer innanför dörren möts de av syrran Johanna som säger: ”vars har ni varit?” ”På sjukhuset.” Svara pappa kort. Han är redan i färd emot dörren ner till källaren då jakob böjer sig ner för att ta av sig skorna. Han reser sig plötsligt upp och säger arg Ska du ner igen! Varpå han svimmar. Den här gången har det burit iväg i ilfart till regionsjukhuset där de tar massor med prover och magnetröntgar honom och scannar hjärnan och en massa annat trams. De kan inte hitta något fel på honom trotts att han varit så svår väckt… Den här gången tar de in honom över natten och han tvingas svara på tre frågor en gång i timmen som ställs från en mustasch prydd tjock kärring. ”Vad heter du? Vart bor du? Hur gammal är du?” när han i ren irritation svara sarkastiskt ”Beata, 57, Mustaschvägen 34.” Slår kärringen på stora larmtrumman! Klockan 02.35 körs han till akuten för att scannas igen, nya undersökningar fler frågor och annat trams som inkluderar att pappa och syrran kommit dit åkandes de 14 milen från hemmet. Jens är så trött och sur på hela cirkusen att han nästan funderar på att erkänna att han fejkade svimningen.  Klockan halv fem inser de entusiastiska och drivna vårdarna att killen inte har något fel att kunna diagnostisera utan kanske mår bäst av att få sova. Pappa och syrran får sova kvar. På vägen hem i bilen tänker Jens att så var den helgen förstörd.  

Väl hemma går pappa ner i källaren bara för att finna källaren full av rök och stank kokaren hade stått på under hela jens vistelse på sjukhusen. Han vädrar ut lukten från källaren via fönstren. Kort därpå kommer grannänkorna, systrarna Ragnhild och Greger(som är transvitet) och ringer på dörren. De frågar om mäsksoppan blivit olämplig för förtäring och nu ska säljas billigt som rengöringsmedel. Detta har de förstått på grund utav att när Jens pappa vädrar källaren har skiten gåt åt pipan och säljs då i tio liters hinkar till grannarna. Mycket riktigt får de med sig i sina fyra medhavda hinkar prima rengöringsmedel för enbart 35 kronor hinken. Jens Pappa har dock lärt sig att hälla i rikligt med kräkmedel i den hink han ger till sin mor, annars finns risken att hon dricker av det ändå.

Jens sitter på sitt rum resten av söndagseftermiddagen och tänker på Rickard, silverfisken.

Hej om ni vill får ni gärna läsa detta utkast till en bok jag sitter och filar på. Jag vet inte riktigt hru jag tänkt fortsätta den men har ett slut rätt så kart för mig i huvudet. kom gärna med frågor inväningar feedback osv.

P.S korrekturläsning är ej nödvändig då detta är ett utkasst och kommer inte se ut så här när den är klar

Jens går från träningen han är riktigt sur. Regnet som fallit i tre dagar nu har spolat bort så mycket is att morgondagens träning är inställd och dagens pass handlade mest om att akta sig för den fläckvisa barmark som nu dykt upp.
När han går genvägen över skogsdungen mellan höghusen och bostadsområdet trampar han snett och glider rätt ner i en snöslaskig lerpöl. ”Underbart nu får jag tvätta ännu mera och säkert duscha igen med för den delen! Utropar han förtvivlat”. Jens stannar kvar i lerpölen en stund i känslan av att skita i allt sammans ikväll. Men han kan kommer snabbt på bättre tankar. Kliver upp ur lerpölen betraktar sig själv en stund och tänker hoppas inte någon ser mig på vägen hem nu bara.
Jens är mycket fåfäng av sig och han ser till att alltid hålla sig ren och fräsch. Mottot från högstadietiden som löd ät frukost hellre och komma försent, gjorde Jens om till kom som du ska, än att komma som du är.
Han lyckas ta sig förbi både konsum, ishockeyplanen och resterna av det nedbrända Mc Dounald’s som han och hans kompisar bränt ner efter en dokumentär om nötköttsproduktionen. Själv har Jens varit vegetarian i 7 år nu och vegan till och från sedan 8 år tillbaks. Branden som anlades kl 03.45 natten till julafton var en av flera aktioner mot konsumtionstraditionen, Jul. Jens tjejkompis Annelie var troligen en av de mest imponerande och diskreta hacker som kunde gå in och ut i Internetuppkopplade datorer och servar utan att ens lämna en antydan om att hon varit där. Den 3:e december hade Annelie på hans initiativ hackat sig in på 15 av Sveriges största näthandelsföretag kraschat servrarna, tömt orderlistorna och skickat ut bluffakturor på 1 miljon var till alla som beställt något på sidorna. Fakturorna hade adresserats till Moderjord.  Rubrikerna hade blivit storartade ”Hackers slår till mot näthandeln, konsumentverket nerringt av bekymrade näthandlare, Miljöpartiet fördömer aktionen,” Nyheten hade spridit sig så långt som till notiser i New York Times. Och som ringar på vattnet resulterat i att till Lucia hade inte mindre än 18 amerikanska ungdomsorganisationer terroriststämplats och flera satt i arrest anklagade för Grovt dataintrång. Annelie hade suckat och mumlat om ammatörer men ändå roat sig åt det kaos som uppstått. Jens och hans kompisar satt lugnt i båten med vattentäta alibin och omöjliggjort IP spårning samt de gamla vanliga målvakterna Pastor Åke Gren och Ulla-Bella Karlsson 93år.
Sista aktionen hade inte gett önskat resultat och störts av polisen. Planen var att Johan och Jens skulle smyga sig in på ett antal farmer och smygfilma allt från slakt till äggfabriker. Det hade varit mysigt och så att gå där tätt intill Johan i decembermörkret för att dokumentera Julmatsframställningen. Tyvärr hade polisen satt p för det hela tydligen var köttproducenterna alvarligt bekymrade för att bli attackerade. Så det låg span på både äggfarmen och slakteriet och att endast filma djurtransporter hade inte imponerat nog… Jens ler åt tanken och tänker att nästa gång så då jävlar ska det bli en riktigt dokumentärfilm.

Jens står vid dörren in till Johans lägenhet han ringer på och kliver in. Kom in ljuder Johns röst från rummet. ”Vad tid du tog? Träffade du på snömannen? Du vet att han har både hiv och kondylon och inte kan träs på någon kondom!”  Jens ler lite smått men känner sig kall och blöt. Johan är i alla fall på bra humör. ”jag går in i duschen!” ”Ja, gör det så kommer jag strax!” ”Jens tänker om han bara visste hur mycket jag skulle vilja det…” Men svarar ”ja gör det du.” Varpå han dumpar träningsbagen i hallen kliver in i badrummet sliter av sig de leriga kläderna låser toadörren, tänker smått leende ”varför låser jag för?” Och kliver över badkarskanten och in i duschen. Vattnet rinner över hans kalla armar och ben. När han tvålar in sig kan han inte låta bli att betrakta sina ben lite extra han är grymt stolt över sina ben. De är vältränade lite bruna och huden är frisk och slank över dem särskilt baksida lår och vader är han extra stolt över. När han kliver ur duschen minns han att hans kläder är leriga och blöta. Han virar därför runt handuken runt midjan och klampar iväg till rummet där Johan sitter. Johan utropar: ”oj visste inte jag beställt in strippshow ikväll! Trodde det skulle vara först på lördag!”. ”Hållkäften och låna mig lite rena kläder istället, jag halkade inne i våldtäktsdungen, så nu är alla mina kläder skitiga.” ”Buhu, stackars liten då. Jagade kanske skogsrået dig?” Men Johan tar fram lite kläder, en stickad kofta ett par hemgjorda linnebyxor och en linneskjorta samt ett par kalsonger av Björnborg. ”Behåll kalsingarna du men resten ska jag ha tillbaka det är min moster som köper den här skiten. Jag använder dem aldrig”

Och pekar på Björnborg Kalsongerna. ”Tack” Jens tar på sig kläderna och travar ut i köket. ”det finns käk i kylen, orkade inte göra något mer avancerat än algplatslasagne med kantarellsås” ”Suck tänker Jens, han ska då alltid vara så skrytsamt blygsam”. Maten är som vanligt super god proppad med allt som det veganska köket kan erbjuda. Jens vräker i sig mat han är hungrig av allt jävla kryssande mellan grusfläckarna. När han går tillbaks till Johan som sitter vid sin dator och surfar på typ 100 miljöforum samtidigt, så slår det honom att han har en briljant plan ikväll. Kl 22 ska han ta bussen till stan och gå på ett hak som han läst om på QX, (en svensk webbsida och tidning för HBT-Q människor). Han är laddad denna fredagskväll buss 9 kommer ta honom till centrum och därifrån ska han gå till Brunnängsvägen 23. Han ser på klockan, de digitala siffrorna lyste grönt 20:45. Lätt stressad inser han att han måste skynda sig samt komma på ett svepsjäl för varför han ska gå hem istället för att hänga med Johan. ”du Johan jag ska nog gå hem… jag tror jag blivit lite förkyld av pölbadet.” ”Öhm? Oj ja det var ju väldigt kul att du hamnade där i. Ja men gå du, om du måste. Hade tänkte vi skulle kolat på en film och käkat lite popcorn.” ”Jaha, ja så synd jag måste nog verkligen gå… vad var det för film du hade tänkt se då?” ”öhm nja öm host nja ingen särskild bara en film liksom…” ”Okej men vi hörs hej då.” ”Tja då!”. På vägen ner för trapphuset tänker Jens att Johan verkade lite borta och lätt spänd på slutet. Men han kommer snabbt på andra tankar då det vräker ner regn utanför och han inser att han står i Johans extremt miljökorrekta kläder men dock frånsätt björnborg Karlsongerna helt bortom all rim och reson gällande stil, utseende och för att inte tala om storlek! Johan är både längre och bredare över axlarna så gå på krogen så här duger inte. Jens rusar iväg hem för att byta upp sig till något han själv har. Det är ingen hemma, lillsyrran är väl på någon studentfest nu sista terminen innan studenten, farsan sitter väl och kokar sprit i källaren åt Farmor och högstadieeleverna. Farmor säger alltid att ingen gör så god sprit som du Karl-Fredrik. Efter att ha hört detta 20 gånger kommer även Jens trögtänkte far på att det borde göras större satser och säljas till vänner och bekanta. Tyvärr visade det sig att enbart Jens alkofarmor gillade spriten, troligen priset. Där står då stackars Karl-Fredrik med 200 liter mäskstinkande sprit som han då rakt inte kan lämna hos farmor för att inte tala om att hälla ut den! Nej så han lastar kombiVolvon full med flaskor, dunkar, burkar, matlådor och gamla ölburkar med sin egenhändigt ihop kokta mäsksoppa. Rullar in på valborgfesterna hojtar billig dricka i dörren, öppnar bakluckan och på endast denna kvällen lyckas han sälja 167 liter och tjänade in 10 lakan. Tyvärr tog polisen 2000 i böter för lätt rattfylla och ytterligare 1000 kr för att stryka ett steck över det särskilt när han enbart uppvisat tillfälliga 0.3 ppm och sedan 0.0 ppm när han stigit ur bilen för att tjafsa. Varpå polisen ber honom blåsa igen och den andra konstapel frågar är inte det mäsk som luktar?..

Jens går till sitt rum, på vägen genom hallen ser han att Mammas minnesbild ligger nervänd och inga ljus är tända på byrån som bilden och ljusen står på. Hm, det betyder att pappa kommer ha en sentimental dag med mycket nostalgi och gråt inblandat i. Suck tur att jag inte ska vara hemma ikväll. Han öppnar sina två välfyllda garderober googlar bilder på Alex Frost, en ursnygg skådespelare från Holly Wood. Jens är mycket inspirerad av han klädstil. Snabbt  hittar han något liknande och sedan bär det iväg ut till bussen. Men nu är det brottom klockan har blivit 21.55! Jens rusar ut genom dörren precis när han går ut genom dörren ropar pappa nerifrån källaren vem där? Jens ropar det e bara jag men jag går nu hej! 21.58 nu är snart konsum här 21.59 han passerar konsum å nej bussen! Den röda välbekanta lådan rullar inte emot busskuren utan ifrån den. Jens går något moloket fram emot busskuren för att se när nästa buss går, om det går någon… Men vad nu shit! Johan står ju där vid busstidstabellerna. PANIK nu gäller det ju snabbt att försvinna utan att bli sedd. Jens vänder på klacken och går med raska steg raka vägen hem. Men mellan våldtäcktsdungen och konsum ser han inte för dunklet att det är en isfläck så han slår omkull och svär en lång härlig ramsa på finska. Nu e han blöt igen och det har blivit en reva på den mörkblå tröjans ärm. Det enda som han grubblar på är vars Johan var på väg och vilken tur att inte Johan så att han hade dissat en filmkväll med honom för stan utan at fråga om han ville med. För vad skulle han ha ljugit ihop?

Å du arma barn som sitter här vid en gran djupt inne i skogen. Du med skammens kofta och din faders rock. Du försökte trappa i samma spår som din mor men glömde du inte att hon enbart går i trånga klackskor? Du som försöker bära två par uniformer samtidigt men inte tycks gilla någon av dem. Varför inte lämna kvar dem båda därhän och springa naken tills livets väg giver dig en ny och bättre rock? Ty nu när du ämnar försöka bära två vill du väl knappast söka rätt på en tredje?
Nej lämna du uniformerna i närmaste dike så kanske någon annan som faktiskt vill ha dem tar dem.  Så res dig upp barn du måste resa dig upp. Där du sitter blir du kall och blöt. Livet är fullt med backar utan backen upp finns inte backen ner lite som hönan och ägget. Njut av vinden från farten nerför och kämpa för backen uppför, låt aldrig andra gå dina ärenden. Du måste i alla fall tillslut göra det själv ändå. Tro på dig själv och andra.

Med denna simpla rubrik ämnar jag börja denna eftertrackade hemlighet. Lyckan i Livet.
Det är faktiskt så enkelt att börja från grunden och bygga om hela det dystra huset. Det viktiga är itne hur man har det utan hur man tar det. Jag började dagen på ett underbart sätt med en god frukost några trevliga möten och så en lunch. Sedan blev det några tvära kast på eftermiddagen där jag får skriva en lång och krångligt tal på tavlan inför en mindre glad publik. Jag hade egentligen ingen aning om vad jag räknade ut så jag skarvade ihop förklaringar allt eftersom, mycket roligt, men det tyckte inte våran lärare :D men eftersom att jag räknade rätt så kunde han inget annat göra än att endast rätta vad jag sa så det stämde med vad jag skrev.
efter lektionen blir det värre vi, dvs jag och Ida fick fortsätta med våran skräck uppgift, den kräver 40 olika lärare papper formler frågor 20 000 google sökningar. För att strö extra salt i såren ska den in i morgon och alla andra är klara och beklagar sig över decimalfel och formuleringsproblem. Idag vart det inte långt kvar innan vi båda tänkte kasta in handuken helt för den här kursen.  Men istället kommer Tijana och lättar upp och vi tar vårt förnuft och går hem vid 6-7 på kvällen för att förhoppningsvis få fler svar imorn. Nedstämda och bedrövade över att känna oss så totalt misslyckade går vi hem var till sitt. Jag ställer mig över spisen och kastar ihop något utan att ens försöka få det bli gott. Men vips som i ett trollslag blir det gott ändå. Sedan ser jag på ratatolie en skoj film.  Torbjörn skriver Torbjörn ringer. Ja hela kvällen händer bara positiva saker.  Dagen slutar bra och jag inser att jag faktiskt har ett lyckligt liv det är bara så enkelt att gnälla på småsaker.

Så börja din dag med att bestämma dig för att tänka positivt och fråga sätt varje negativ tanke du släpper in.

Formar vi vårt eget liv eller är vi endast svängningar av vårt förflutna?

När jag var yngre fick jag kämpa emot osaliga plågoandar runt omkring mig de mobbade mig svårt men jag slet emot och peppade mig själv jag stod upp för mig själv och kämpa jag kunde kämpa emot horder som dessa mobbar innebar för jag hade mig själv som vän och styrka och jag hade något stort att kämpa för. Deras motivation var låg och mest av slentrian. Knappast något som de ville stoltsera med i sin gran. Nu mera veta jag inte hur bra striden gick? Ty jag mig till ingen gick. Jag litar knappt på någon jag tror illa om alla. Tvekar att anförtro ett endaste minsta ord. Jag misstror och tar förgivet att det är mig de alla vill och kommer bedra. Kanske vann de tillslut även om detta kanske inte varit deras mening i sin onda förening. Jag Undrar vem som vann? Kanske ingen vann, tänk om all energi lagt på något annat något positivt då kanske vi tillsammans nu hade varit. Men istället blev det jag som farit. Men, men varför grubbla på det nu. Jag är ingen energitjuv. När du ska gå på en väg gör du klokas i att se framåt men främst där du just ska sätta fötterna. Bakåt bör du även titta om du kanske stöter på en svår överstiglig klippa eller spricka då kan det förgångna ha lärt dig om hur du ska komma över detta nygamla hinder. Ty inget är väl så förgängligt som det som brinner? Eller kanske gäller inte naturens lagar på samma sätt inom oss som det runt oss? Kärleken kan få hjärtan i brand. Kanske är det jus detta jag vill minnas och göra i mitt liv Bränna mitt hjärta? Nej klart inte jag vill sätta någons annans hjärta i brand så att det kan brinna för mig här och nu och inte sän någon annanstans. Men för detta krävs det alltid två. Och just då när det ska vara två måste det vara någon att lita på. Båda två måste vara någon att lita på. Men jag törs inte lita på varken någon annan eller mig själv vad gäller den saken.

Jag står ännu ensam kvar. Skälvande kvar.
Jag tror jag far. Men jag står ensam kvar.
Jag som var så rar står ensam kvar.
Jag kan inte följa med strömmen,
jag som fortfarande lever kvar i drömmen. 
Jag som står stadigt emot strömmen.
Det hjälper föga att kämpa där mitt i den strida strömmen
om jag inte har något att kämpa för i drömmen.
Så kom tillsist sömnen som grep mig hårdare i tömmen.
Jag kämpar emot! Ty jag vet att detta här ett farligt hot.
Jag har gjort resan förut rakt in i mardrömmen.
Jag som ännu står ensam kvar.

Story (narrative)

The finally count down for Sweden

Chapter 1 the escape

Run, I shouted, run for your life!
-They are trying to kill us all! A loud explosion sounded in front of us. A blast wave was coming towards us with stones, earth and smoke. Suddenly everything was quiet. My patrol and I got down one the ground. One of my female captains whispered: -General how long should we stay in this horrible bloody mud? I gave her my answer with a low hissing: -We’ll stay as long as the strange silence continues.
What stranger could do this against us and against this country?

My soldiers were very good trained, everyone had been in Iraq and Afghanistan, they had seen their friends’ dead, women cry, but however I know any one of them had killed somebody.
One of my officers told me that she had been kidnapped in Afghanistan and the kidnappers kept her for more than a year. She never saw the sun, heard the radio, she was completely alone and when the war was ended and the Russian/Afghans (I couldn’t see any difference as she self said) released her from her prison. Than she came home she understood that no one of her friends in the army were dead.

The bombs start to fall down again!

Run I shout, run to the concert ruin. Did you herd me? Run now!

Everyone in the small but high trained army started to run. Someone of them were older than me and some one of them would died this night. Many would be angry and scary but I knew that no one would refuse the orders I gave them. We run over to the ruin in a miracles way no one get hurt or killed. I was very proud. But suddenly a tank came over the destroyed and bombed road, hide I shouted, but to late the Tank had seen us. The soldiers in the tank shouted and turned their tank’s canon to our hidden place to kill us. Now I have to think quickly! I gave my order, run to the tank don’t stop before you can touch the caterpillar tracks. Now! My men run to the killing masking. The tank’s cannon exploded and things that looked like shot hit my men, someone fell down, but I said: - forward! After few seconds we past the danger place, so now the tanks cannon couldn’t hit us.

We were now so closed that we could start to claim up to the tanks tower. But we had to hurry because it had started to move, and the caterpillar tracks could kill us. I claim and reached the tower but the gap was closed.

I need a grenade I Shouted.

One of my solders throe tow grenades to me. I put both of them on the tank’s gap.

-Run! I shouted.

The explosion was loudly and the tank gap lights of heat and get broken.

-          Attack!

Five of my men reached the tanks gap and jumped into it, but it blowed.

We understand that that was the last we saw of this three breathe man.

I was so angry on my self, I should know better than believed that the man in the tank should gave up. I ordered my soldiers:

-          Ok lets go again we have a long way left.

-          But captain we should look after survives!

-          Do you really think someone is alive in this fucking place? None can live her for more than a day! This tank hade been lost, the drivers were probably a pack of low paid Koreans.

-          Sorry sir I just thought…

-          Well think again! Lets go.

The snipers

We walked in three hours, searching for food and water but all the time we went east closer and closer our main camp. I hoped that they not hade been attacked.

Suddenly we found a fountain and a half destroyed store. We hade reached the south part of Borlänge. The bomb plan hade made a very “good” work, nothing was in one peace everything had been destroyed.

Hurry I said goes into the store and brings what you can find. A hollow shout was hared but it missed me.

-          Run!

One more shoots! We reached the store and didn’t stop before we reached the opposite wall. The store had been raid many times. But it still was things left like Coke, bear, flower milk, in the meet hade it been flies larvae. My general Dolores said yah we could eat them its food too.

I decided to hunts the man or the men who were shooting against us.

-          Ok let’s hurry! You five, get a the camp going here in this store!

-          Yes sir!

-          And you Dolores you been the leader for the water collectors group. Bring five others with you and the first task is to get these fucking bastards who are shooting against us.

-          Yes sir! Said Dolores.

-          I want a sniper!

Two women came. The women couldn’t accept that the other gets the place as sniper. I asked them who was the best both said not surprising I am. So I looked in my minicomputer and saw it was the truth. The women had go in same school at the same time, they was the best in the class every single thing were Big A. I said:

- Okay we have less of time here! You too have to run over to the other side of this area, but watch out for these armed men. When you have arrived to the other house, If you arrived! You have to searching around in the house fore these men. If you find someone bring them to me alive.

And off they went, my two competitive sniper girls. They ran so fast that the men who tried to kill them missed them both. The two of them reached the other side of the square in almost at the same time. I shouted:

-          Congratulations both of you now you really have to cooperate.

My other soldiers laughed loudly. I used my binoculars and saw how they disappeared into the building.

To be continue

Chapter 2

Sir! Dolores was back to gave me a report from hers work. I have found a locked door, sir. Should I blow it? Or just keep it closed.

-          I’m coming Dolores.

So we vent to the locked door. It was a iron door in a concrete wall. Are this wall a important wall for the house stability? No sir, but I don’t now how much the blow wave will destroy. OK I see.

-          hello everybody! You looks very bored so I have something for you to do. Do you see this place all this stuffs have to been moved and that is right now! Do you understand me?

-          Yes sir!

The whole area was cleaned in just 90 minutes and my TNT crazy Dolores gets her big boom. The noise of the explosion was unbearable. A big cloud of dust expanded.

When after that the huge dust cloud had disappeared we could see again. Ok let’s go in and see what we got. So off we vent. Inside it was a LAGER there we found expected from dead and fried rats, a small room with pipes and some burned food.

- Oups! said Dolores. I think I blowed something useful here.

- Maybe, but I think we found water. Look on the floor.

There it was a crack. And from the crack was water coming. Okay let’s dig. We hade now fresh water. But suddenly I remembered my two sniper girls. Okay god work everybody Dolores I have to leave I must see how it goes fore my brave mission impossible snipers.

The grey men

The two women hadn’t shown up. But I could see that the enemy’s snipers still were sticking out from some of the windows. I suppose they are alive. I was wondering if here were some tunnels between the buildings. I used my KIKARE and looked at the windows for more enemies or my girls. Suddenly than I saw into a window with just one sniper man, the pip disappeared that was strange and than I saw the pipe returned to there place again. But now a shout hit the opposite window and an enemy was hit and dead. Hit jumped up and I could see that he was wearing an grey uniform. His helmet was definitive a Swedish Bofors helmet, but grey could just mean one thing rebels, but were from? I backed into the store again and used the helmet radio.

–        Bert come your general are calling.

–        Bert here over.

–        I want a megaphone to the store door come.

–        Yes sir one minutes come.

–        -Ok end of conversation over.

The megaphone came and I tried to get contact with the rebels leader. I used Norwegian English, Germany English and also Russian. But no contact, when I tried our own language Swedish English. Suddenly one old man answered me.

-What do you want us?

Chapter 3

-          what do you want us?

-          I want you to capitulate and give us your service.

-          What in hell did I understand you? General! You want us to give up. But you don’t understand we are the peoples who rules this area not you.

It sounds like holed buildings were laughing. But suddenly one of my girls used her sniper to hit the Leader’s shoulder. Than the hell started, someone shoot against us in the store and other to the other buildings. I don’t know in this days how many who died that day.

After 20 minutes there (what I could counted) just seven left, I picked up my megaphone again to talk to the survives.

-          Hello! Now when you have had your fun can’t you just came down here please.

-          One of my girls shouted: We will came down now sir.

Impressive my two snipers girls came out from opposite building and they both had got three men gently undefended and tied in ropes. I won both shouted. I could just stay and gap at them I couldn’t believe that they still very fighting for the sniper place.

-          General who won? I was in the biggest building.

-          Hey I was in the building with most snipers!

-          Yea but I was in same building as the leader

-          Yes but I hit him!

-          But it was mine idea.

-          Both of you were so stupid so I wondering if I should shoot your both! Do you know how many miles this noise would be heard? Or how many you let kill just to get six peoples alive.

-          But general you and your camp SPRÄNGDE a whole basement…

-          Yes but did we killed anyone?

-          No sir, but we made the sector secured.

-          Did you now we have to leave again and that because of you two! Dolores we stay this night but four tomorrow we leave.

-          Yes sir.

-          You heard him get ready to leave four o’clock tomorrow.

-          Of course: said the solider, but I heard that they were very angry. That should be a hard night for the sniper women.

Chapter 3 The tunnel run

It looked very dark for us now. A MASAKER and an angry army. But Dolores and I hadn’t gave up we started to think how long this tunnels were and we understand that the KLOAKERNA should lead us out from Borlänge to the countryside. So we started to search for an safe escape way through the KLOAKERNA. And we found a good way. This way should lead us southwest. I send a patrol with five men to go before us and wait there to tomorrow when we should came to.

Jag trivs som Fn med mig själv och i mitt liv just nu i nuet här och nu. Jag har lärt mig så mycket av min resa utomlands så hälften vore nog för att bryta de värsta depressionerna som jag haft. I Indien lever man mer avspänt och med mycket mer färg och flärd. Jag älskar detta och har tagit med detta hem med stor fram gång mer bohemiskt mindre pengar, prylar och press bort med tre p:n.  Ta istället in tre färger blå röd och gul blanda dem sedan så får du mer kul i livet. :D

Hur som så har skolan rullat igång träffat en ny studie kamrat, hon och jag sitter och pressar matte dagarna i enda… Mycket trevligt och kul läraren e bra och hoppet ökar för varje dag att tentan ska gå bra.  I helgen var jag ute med Annso och festade vi var På Världens party där vi var utklädda till indier, mycket lyckad och skoj. Tänkte förgylla dagen med pricken på i:et så jag raggar på en ”dansk” kille som går sjukgymnast=massage. Det gick väl bra till en början och var roligt men som vanligt så hoppar de av skutan när de inser att det inte e ett skämt utan att det faktiskt e en kille som raggar på dem/just honom. Well well Panik som lägger sig och så blir det bara vänskap. Suck men försöka duger.  JAG vill ha en man NU! Men varför klaga när man kan gnälla?
Så därför gnäller jag på att folk inte släpper tyglarna mer på sig själva och sin omgivning? Varför inte frigöra sig mer från dessa normens bojor? Hetro norm smal snygg smart norm. Smal och smart e svår kombinerat vid tenta plugg, dåligt med sömn godis mycket stilla sittande (försök med att göra yoga och skriva mattetal samtidigt). Och denna fettma rasism det e tydligt okej att klanka ner på någon som  e fet och frysa ut just han hon för denna last. Men det blir ramaskri om Sverigedemokraterna lyckas få ihop 3,5 % mitt emellan två valperioder…  Det som inte syns e det farliga!

Det e sjukt viktigt att aldrig aldrig någonsin glömma denna sanning det som inte syns e det farliga ex bakterier, virus inpräntade förhållningssätt till hur livet ska levas, så kallade normer. En norm skapar struktur och ordning i stora sociala grupper den skänker enighet och trygghet. Priset? Den stora massans samtycket till att icke korrekt normativa människor får med våld, utfrysning, diskriminering kräkningar, förföljelse och många fler metoder rättas in i leden. Men vad gör ni när ribban höjs när makthavarna vill få mer tillväxt när ännu mer faller ur kakmåttet när mindre begåvade individer slår ner de icke normriktiga i tunnelbanan eller vid busshållsplatsen med en publik på minst dubbelt så många!? NEJ svenskar lagom e extremt och nu får det vara nog. Jag tänker inte lämna över detta moderland till nästa generation utan att fler har vaknat ur dimman av normer. Jag e beredd att skriva hyllmeter med litteratur om detta jag kan demonstrera miltals för ett friare Sverige och mer mångkulturellt globalt system. Varje själ som börjar våga ge sin egen självbild rättvisa och lära älska och visa sitt unika jag. Ja jag vet att detta troligen inte e bra för vårt så stabila och fantasiska välfärdssystem med tillväxt som ända lösning på alla kriser och problem. Visste ni föresten att i Luleå så har sopmängden under alla år stigit oavsett låg eller högkonjunktur. Vi kommer konsumerat upp våra barn innan de hunnit till bb i den här farten. Tack för att ni läste dessa mindre ordnade tankar från mig. Jag vill bara avsluta med ett citat från en indian.           
”När den sista floden e tömd när den sista sjön förgiftad den sista fisken fiskad de sista grässtrået borta kommer människan att förstå att pengar inte går att äta. ”

Tack och god Natt